Katolsk evangelisation

 

Vägledning för fadder (stödperson/följeslagare) till katekumener och kandidater

 

  Vanliga frågor från följeslagare/faddrar 

 

Att vara följeslagare/fadder är en spännande och utmanande tjänst i församlingen. Man blir nämligen lätt uppslukad och medryckt av katekumenernas och kandidaternas smittande iver och entusiasm. Men det kan också skapa en viss osäkerhet och funderingar. Följeslagaren kan ibland stå lite frågande inför hur hennes/hans roll bäst ska utföras.

 

I denna del går vi igenom de frågeställningar du kan ha som följeslagare. Det är vårt hopp att denna del av detta häfte kan hjälpa dig med några av dina föreställningar. De ansvariga i församlingen – kyrkoherden eller andra ansvariga för vuxenkatekumenatet i församlingen – är de som du också ska vända dig till med frågor som du har.

 

Jag känner mig inte värdig eller tillräckligt förberedd till att vara följeslagare.

Det är inte ovanligt att en ny följeslagare föreställer sig alla de ting som kan gå galet i relation till en katekumen eller kandidat och därför känner sig otillräcklig. Om du har blivit tillfrågad att bli en följeslagare så är det för att kyrkoherden eller ansvariga finner att du har nödvändiga kvalifikationer. Ibland kan följeslagare ha den uppfattningen att de ska veta allt om Kyrkan och kunna svara på alla de frågor som kan dyka upp.

  

Kom då ihåg att följeslagare inte i första hand är kateketer. Det är därför heller inte meningen att de ska ha ansvar för undervisningen i gruppen. Utan tvivel är katekumeners och kandidaters frågor ofta en utmaning för oss, för att vi kanske aldrig har hört frågan ställd från den synvinkeln förut. Men istället för att se frågorna som ett orosmoment eller hot kan du istället glädja dig över en möjlighet att utforska din tro än mer. Det är inte alls dåligt alla gånger att visa katekumener och kandidater att en mogen katolik inte behöver kunna svara på alla frågor. Katekumenerna och kandidaterna lär sig av detta att man inte blir färdig bara för att man upptas/döps in i Kyrkans fulla gemenskap, utan att vi alla ständigt behöver mogna, utmanas och utvecklas i vår tro.

 

Vad gör jag om en viss katekumen eller kandidat som jag stöttar i gruppen är lite besvärad/generad av att ha en följeslagare?

 

Några katekumener och kandidater är verkligen besvärade och generade och kommer kanske också att bidra väldigt lite till gruppens samtal. Du kanske till och med upplever katekumenen eller kandidaten vara lite kylig mot dig. Ta det hela med en nypa salt. Ge personen tid att känna sig hemma med situationen av att ha en stödperson och vara i en grupp. Efterhand som de blir vana blir det enklare. Kanske kommer katekumenen/kandidaten anförtro dig något personligt och då är det viktigt att du lyssnar och ger god respons. Du kan också när hon/han säger något fråga vad hon/han menar om hon/han kan förklara/berätta lite mer. Många behöver hjälp med att komma igång med att uttrycka sig – de behöver känna sig inbjudna och att någon lyssnar på dem.

 

Du kan också bjuda katekumenen/kandidaten på kaffe i staden eller något liknande. Ofta talar en person mer fritt utanför kyrkans ramar/byggnad.

 

Hur mycket av det som en katekumen/kandidat säger till mig kan jag föra vidare?

 

Katekumenen/kandidaten ska alltid kunna lita på att hon/han i förtrolighet kan tala med sin följeslagare. Denna tillit får under inga omständigheter brytas. Om det i samtal mellan dig och en katekumen/kandidat skulle framkomma personliga omständigheter som kan ha allvarliga följder – som troligtvis skulle kräva professionell behandling eller annat stöd – bör du uppmana hon/han att söka professionell hjälp. Om inte detta hjälper, eller om det verkar osannolikt att personen kommer att söka hjälp, bör du fråga honom/henne om lov att få rådfråga prästen eller den ansvarige för vuxenkatekumenatet.

 

Naturligtvis bör en katekumen/kandidat vara klar över att följeslagaren skall vittna om hennes/hans utveckling. Men en följeslagare får inte svika den personliga förtroligheten genom att sprida privat information till t.ex. andra följeslagare.

 

Prästen säger att min katekumen/kandidat inte kan bli upptagen/döpt till kyrkans fulla gemenskap för att det är problem med hennes/hans äktenskaps status. Vad betyder det?

 

När man blir upptagen i den Katolska kyrkans fulla gemenskap tar man även emot konfirmationens och eukaristins sakrament. Det innebär att kandidaten måste vara fri från eventuella hinder som kan stå i vägen för dessa sakrament.

 

Om en döpt person har ingått äktenskap i sitt tidigare trossamfund erkänner den Katolska kyrkan det som ett sakrament, som är oupplösligt. Om denna person sedan får en civil/borgerlig skilsmässa betraktas han/hon som fortsatt gift i den Katolska kyrkans ögon d.v.s. han/hon är inte fri till att gifta sig igen. Om denna person gifter sig igen, betraktar den Katolska kyrkan det nya äktenskapet som ogiltigt vid den första anblicken, och hon/han får ej ta emot kommunionen.

 

När en icke-döpt har varit gift, skild och sedan omgift, träder en annan regel i kraft. Innan en katekumen eller kandidat kan ta emot initiationssakramenten (dop, konfirmation och eukaristi) så måste den äktenskapliga situationen undersökas. Ofta innebär det att man sätter igång en så kallad ”annuleringsprocess”, där man ser på det första äktenskapet och under vilka omständigheter det ingicks för att se om det om möjligt kan annulleras.

 

När denna situation uppstår under katekumenatstiden är det ofta ett känsligt dilemma, som kräver finkänslighet och inlevelse. Ofta är det svårt för människor att förstå varför den Katolska kyrkan regler ska ha inflytande på dem innan de ens har blivit katoliker. Det är viktigt att katekumenens eller kandidatens äktenskapliga status blir uppklarad tidigt i processen att bli katolik. Då kan de nödvändiga steg tas som krävs sättas igång på ett tidigt stadium.

 

Men ibland får man först veta dessa ting sent i processen. Ofta kan det visa sig att annuleringsprocessen är långvarig och att den inte hinner avslutas innan påsk eller i tid för upptagningen. I en sådan situation bör följeslagaren ge katekumenen/kandidaten sitt fulla stöd och uppmuntran. Det är inte ovanligt att katekumenen/kandidaten känner sig dömd eller avvisad av Kyrkan. Även om denna upplevelse kan vara frustrerande och en besvikelse kan det vara ett tillfälle då följeslagarens relation till katekumenen/kandidaten fördjupas. Men det finns ingen förväntan på att följeslagaren ska lösa dessa problem. Vänskap, förståelse och uppbackning är det som följeslagaren främst kan ge.

 

Min katekumen/kandidat har missat flera av våra möten i katekumengruppen. Vad ska jag göra?

 

När en katekumen/kandidat uteblir från katekumengruppens möten utan att ha anmält förhinder, kan man välja att ringa dagen efter och tala om att han/hon har varit saknad och höra efter om allt är som det ska. Om det visar sig att personen uteblir då och då även i fortsättningen kan det bli nödvändigt att direkt fråga honom/henne varför hon/han inte kommer. Innan dess bör dock den ytterst ansvarige för katekumengruppen konsulteras.

 

Min katekumen/kandidat har svårt med försoningens sakrament. Vad kan jag säga?

 

Ofta kommer katekumeners och kandidaters oro för försoningens sakrament från vad de har hört från katoliker eller rykten i stort om vad katoliker gör och inte gör (sant eller överdrivet). Det är viktigt att du som följeslagare berättar om dina positiva upplevelser av försoningens sakrament. Det kan vara en god idé att bjuda in katekumenen/kandidaten till en botandakt eller botgudstjänst om det finns i församlingen. Låt honom/henne själv se hur det går till. Samtala sedan efteråt om det hela. Gör honom/henne också förtrolig med biktstolen.

 

Att förstå försoningens sakrament förutsätter en förståelse för kyrkans sakramentala karaktär. När detta har förklarats kommer oron över att bekänna sina synder inför en präst att lindras. Din uppgift är att förmedla din egen goda erfarenhet av sakramentet.

 

Jag trivs med att vara följeslagare och jag gläds över det sätt som människor idag förs in i församlingens gemenskap. Men ibland känner jag att katekumenerna/kandidaterna inte får tillräckligt av trons innehåll sig till livs.

 

Att växa upp som katolik från barnsben betyder för många av oss att vi har lärt oss kyrkans historia och doktriner – den formella läran – på ett ganska abstrakt sätt. Men barns och vuxnas trosformation har alltid varit mer än bara något akademiskt. Seder och bruk, böner, andakter, välgörenhetsarbete har också alltid haft sin betydelse. Dock är det så att man alltid har lagt tyngdpunkten på det mer abstrakta. Vi lärde ut trossaningar oavsett om vi förstod dem eller ej och om de gav mening till vårt liv eller inte.

 

Införlivandet i den kristna tron lägger idag tyngdpunkten på katekesundervisningen, d.v.s. det att ge vidare grundläggande trossaningar från generation till generation. Men katekesundervisningen är dock endast ett element bland många i införlivandet i den kristna tron. Gemensamma andakter, ett personligt böneliv, att leva i fastetid och fest, söndagar och högtider, förtroligheten med den heliga skrift, de sociala och etiska värderingarna, läsandet av andlig litteratur, andlig vägledning o.s.v. ingår alla som en del av en större formationsprocess och införlivandet i den levande katolska tron – där katekesundervisningen är en del.

 

Av erfarenhet vet vi att kännedomen om den rätta dogmen och läran inte nödvändigtvis för till en grundad och solid kristen tro och liv. Vi har lärt oss att om en katekumen/kandidat över en längre tid på ett positivt sätt presenteras för och får prova på många olika komponenter (som nämnda ovan) i formationsprocessen är det större sannolikhet för att personen kommer att kunna lära sig att leva ett liv som trofast katolik.

 

Att berätta är nyckeln till denna utveckling. När vi i katekumengruppen talar om bibeln, troslära eller katekes och inbjuder katekumenerna/kandidaterna till att dela erfarenheter från deras eget liv så gör vi inte det bara för att lära känna varandra bättre. Vi gör det för att ge tron vidare. Och vi gör det med utgångspunkt i vårt livs egen erfarenhet för att därefter lyssna till kyrkans bibel och trostradition som sedan kastar ett nytt ljus över vårt liv. På det sättet kan vi förbinda vårt eget liv med kyrkans tradition. Som Paulus den VI sade ”Finns det egentligen något annat sätt att ge evangeliet vidare än att åt en annan människa överlämna sin egen erfarenhet av tron?” Evangeli Nuntiandi 1975

  

I några församlingar är söndagslektionariet (läsningarna ur bibeln för varje söndag och festdag under året) den grundläggande kateketiska boken. Även om lektionariet inte är uppbyggd som en katekes, så framträder här de viktiga delarna av vår katolska kristna tro.

Kateketer med lång erfarenhet och utbildning är i stånd att ge vidare kyrkans trostradition som den visar sig vecka för vecka i läsningar och texter till söndagsmässan.

 

Allt detta betyder inte att det inte finns någon ytterst ansvarig för katekumengruppen som till fullo förmår att ge vidare kyrkan trostraditon. Nej, de det betyder är att vi får förstå begreppet katekes i ett bredare perspektiv, något som kyrkan mycket tydligt påpekar i sina allmänna riktlinjer för katekes från 1997.[2] Vi behöver inte vara bekymrade om undervisningen i katekumengruppen inte överensstämmer i tillvägagångssätt med den katekesundervisning vi varit vana vid som barn.

 

Följeslagare som har allvarliga frågor och tvivel kring kyrkans lära bör ta upp det med katekumen-gruppsansvarige eller någon präst utanför gruppens sammanhang. Man undviker då att katekumenerna/ kandidaterna blir förvirrade av diskussionen och man undviker att använda tiden till frågor som inte är allmänna i gruppen.

 

Jag förstår inte varför katekumenerna sänds ut efter ordets liturgi.

 

När vi sänder ut katekumenerna efter ordets liturgi, är det för att de ska kunna fortsätta sin bön och reflektion över Guds ord. Församlingen visar inte bort dem. Det är snarare att ge katekumenerna en möjlighet att ge få tid och rum för att få näring av Kristi närvaro i sitt ord. Ännu kan de inte delta i den eukaristiska måltiden med de troende. Deras utsändning påminner församlingen om det privilegium som de har i att få delta i denna måltid samtidigt som katekumenerna inbjuds av församlingen att en gång få dela denna måltid och då blir det verkligen högtidligt och fest då deras längtan och hunger efter eukaristin vuxit sig allt starkare.

 

Har jag några ekonomiska eller juridiska förpliktelser gentemot min katekumen/kandidat?

 

Det är inte omöjligt att en följeslagare kan upptäcka att han/hennes katekumen/kandidat har allvarliga personliga eller arbetsrelaterade problem. De kan vara av ekonomisk, juridisk, äktenskaplig, medicinsk eller arbetsplats relaterade problem. En följeslagare är varken ansvarig för att lösa dessa problem eller att på något sätt ta på sig dem. Det finns ingen ekonomisk eller juridisk förpliktelse gentemot katekumenen/kandidaten.

När det är sagt, skall de också sägas, att en följeslagare kanske upptäcker att katekumenen/kandidaten talar öppet om dessa problem. Detta förpliktar naturligtvis följeslagaren till förtrolighet och inbjuder dessutom till att fortsätta att lyssna och vara ett stöd. Om problemen är av sådan art att de övergår följeslagarens kompetens borde han/hon föreslå att personen vänder sig till professionell hjälp eller, med katekumenen/kandidatens tillåtelse, kan följeslagaren tala om problemet med katekumengruppsansvarige eller en präst för vägledning.

 

Vilken skillnad är det på att vara följeslagare och fadder?

 

Idealet är att det är en och samma person. På latin heter följeslagare sponsor och fadder heter patrinus.

 

Rent juridiskt skall följeslagaren följa sin katekumen/kandidat under katekumenatstiden då katekumenen/kandidaten går i undervisning för att få kyrkans ja till sin önskan om att bli döpt /upptagen till kyrkans fulla gemenskap (Något som i regel sker på första söndagen i fastan vid riten för ”Admissionen och namninskrivningen”). Följeslagarens uppgift slutar strax innan denna dag då katekumenen/kandidatens namn skrivs in i katekumenboken och kan påbörja sin förberedelse under fastan för att döpas/upptas kring påsk.

 

Faddern påbörjar sin formella uppgift vid ”Admissionen och Namninskrivningen”. Där de bevittnar att katekumenerna/kandidaterna är väl förberedda och därmed värdiga att ta emot initiationssakramenten (dop, konfirmation, eukaristi) alternativt upptagas till kyrkans fulla gemenskap. Faddern har en aktiv roll vid själva initiationens rit. Han/hon säger katekumenens/kandidatens namn, lägger handen på deras axel vid dopet, överräcker dopljuset till den nydöpte som han/hon har tänt på påskljuset. Att faddern även deltar i själva riten, speciellt dopet och konfirmationen, skapar ett speciellt band mellan faddern och katekumenen/kandidaten. Detta blir som mest tydligt också om faddern varit följeslagare tidigare under katekumenatstiden. Kyrkolagen förordar att följeslagaren och faddern är en och samma person. Detta gäller även för döpta kandidater som skall upptas i kyrkans fulla gemenskap.

 

Vilka kyrkorättsliga kvalifikationer ställs på en fadder?

 

Både för dop och konfirmation gäller detsamma. Det är önskvärt men inte påbjudet, att dopfaddern också är fadder vid konfirmationen. Enligt paragraf 8738 (can.) i kyrkolagen  räcker det med en fadder, men det kan gärna vara två, en kvinna och en man. Detta utesluter två faddrar av samma kön eller fler än två faddrar. Detta kan dock variera från stift till stift. Faddern får dock inte vara katekumenens/kandidatens mor eller far.

 

Den vuxne väljer själv fadder för dopet och konfirmationen. Faddern ska vara fyllda 16 år och medlem i katolska kyrkan (döpt och konfirmerad) och inte på något allvarligt sätt leva i strid med kyrkans lära utan leva ett liv som harmonierar med uppgiften, att vara förebilder i tron. Döpta i andra kristna samfund kan inte vara faddrar men dock vittnen tillsammans med en katolsk fadder.

  

Kan jag vara följeslagare varje år?

 

Att vara följeslagare är en viktig tjänst som kan kräva en hel del personlig tid och energi. Detta är två skäl till att man inte kan ta på sig att vara följeslagare till mer än en person åt gången eller att vara följeslagare år efter år.

 

För det första är utbrändhet en faktisk möjlighet och man önskar ju inte att brista i den omsorg som man som följeslagare är satt att uttrycka i kyrkans namn gentemot katekumenen eller kandidaten som han/hon är i behov av. För det andra är det en fördel för församlingen om fler personer kan ha denna tjänst på en eller annan tidpunkt i sina liv. Men det är naturligtvis inte så att det finns något som talar emot att en person som tidigare varit följeslagare, åter verkar som följeslagare några år senare.

 

Ska jag uppmana den katekumen/kandidat som jag följer, att själv bli följeslagare nästa år?

 

Det är bra om du berättar för den person du följer om hur du själv värderar tjänsten att vara just följeslagare och i samband med det visar på möjligheten att han/hon kanske kan vara det i en framtid. Viktigt är dock att katekumener/kandidater inte uppmanas att bli följeslagare för tidigt efter själva dopet/upptagningen. Allmänt skulle man kunna säga att de ska vänta minst två år. Även om de är entusiastiska och brinner för att hjälpa till, är det bäst att ge dem tid att låta rota sig i församlingen och i sin tro så att också önska om att tjäna och på vilket sätt kan bli klarare. Det finns många andra uppgifter i församlingen eller andra platser i livet där man kan tjäna som Kristi efterföljare.

 

Hur lång tid tar det att bli katolik?

 

Hittills i vårt stift har det varierat från några månader till några år. Processen beror mycket på personens tidigare erfarenhet av den kristna tron och den personliga bakgrunden. Allmänt kan man säga att förberedelsen i vårt stift är runt ett år men mycket talar för att många skulle vinna på att vänta ytterligare ett år. En del har dock en stark kyrklig bakgrund och många menar dock att endast några månader behövs. Men nu är det inte bara fråga om kunskap om den kristna tron och erfarenhet av att leva tron i ett sammanhang som gäller, utan nu handlar det om att leva tron i ett nytt sammanhang och i en ny församling – det är därför av största vikt att kandidaten får gå i en katekumengrupp för att på så vis få lära känna och införlivas i församlingen i upp till ett år.

 

Allmänt är det viktigt att förstå att undervisningen/formationen av katekumener/kandidater inte endast rör sig om undervisning i troslära och att ge vidare traditioner. Processens kärna är för alla en kallelse till omvändelse. Vi önskar att förbereda människor till att leva som lärjungar som har gjort Evangeliet (Jesu liv och värderingar) till en integrerad del av sina liv och som i bön och handling alltmer försöker uppfyllas av Jesu Kristi eget sinnelag. En sådan mogen tro kräver tid och andlig näring. Av detta kan också slutsatsen dras att kallelsen till omvändelse gäller hela församlingen. På samma sätt som Gud har förväntningar på katekumenerna och kandidaterna, förväntar han också att vi alltmer fördjupar oss i vår tro och öppnar oss för den ständiga omvändelse som vi alla är kallade till. Här är katekumenerna och kandidaterna omvänt våra förebilder och vår inspiration och därför en gåva till varje församling som manar varje enskild troende till förnyelse och fördjupning.

 

 

Vad kan jag göra som följeslagare ?

Här nedan följer en lista av vad du kan göra.

 

• Be varje dag för katekumenerna och kandidaterna, följeslagarna och alla som hjälper till i katekumenatsprocessen.
• Försök att vara med på alla möten.
• Om du har hunnit tilldelas en katekumen/kandidat var noga med att hälsa på honom/henne varje gång. Det är viktigt att alla känner sig välkomna och uppmärksammade varje gång. Detta är speciellt viktigt i början. Överdriv inte din omsorg utan försök att vara så naturlig som möjligt. Vi människor är mycket känsliga för allt tillgjort, överdrivet och påfluget, speciellt religiösa sammanhang. Det gäller för följeslagaren att vara mycket känslig för katekumenens/kandidatens integritet.
• Initiativ till möten utanför de vanliga katekumengruppens möten är bra likaså telefonsamtal men här gäller samma sak som sagts ovan. Vi lever i en kultur som kräver ett visst avstånd och integritet. Hur relationen utvecklas mellan följeslagare och katekumen/kandidat är väldigt olika. Ett telefonsamtal om någon uteblir kan i de flesta fall dock vara befogat.
• Lite upplysningar och tips om vad som sker i församlingen kan du göra ibland. Speciellt inför högtider eller om det är något speciellt på gång.
• Om du träffar din kandidat/katekumen eller någon annan i samband med en mässa tveka då inte att introducera denne för andra församlingsmedlemmar och vänner som de ännu inte känner.
• Fråga lite då och då om det är något som är oklart med mötestillfällena eller de olika gudstjänsterna.
• Om det inte ingår i undervisningen kan du bjuda in din katekumen/kandidat på en rundtur i kyrkan där du kan berätta om kyrkans symbolik.
• Orientera katekumenen/kandidaten om katolsk litteratur, hemsidor och tidsskrifter.
• Om du är duktig på katolsk kyrkohistoria i Sverige kan du berätta lite och kanske, om det finns i närheten, visa på gamla klosterruiner eller viktiga byggnader, platser, kyrkor som har eller har haft betydelse för katolikerna i Sverige.
• Det kan också vara viktigt att berätta om hur Katolska kyrkan i Sverige är organiserad om de olika missionerna och riterna och var domkyrkan och biskopsämbetet ligger samt de större kyrkliga organen som KLN, KEN, KPN osv.
• Det är viktigt att du som följeslagare skriver ned dina tankar och frågor under hela din tid i katekumengruppen och i ditt ansvar för en katekumen/kandidats process. Dessa tankar kan du ta upp när endast följeslagarna samlas med katekumengruppsledaren men de är också till stor hjälp för hur man kan göra saker och ting bättre inför nästa års katekumengrupp.

 

    Vad jag inte ska göra som följeslagare:

• Försök inte överbevisa din katekumen/kandidat att din eller någon annan spiritualitet är bättre än någon annan.
• Börja inte med att betona Maria fromhetens vikt och många olika aspekter och skepnader även om Maria är viktig just för dig.
• Bara för att du själv finner det lätt att be utifrån den heliga skrift, eller be på något annat sätt (t.ex. objektlös meditation, karismatisk osv) så ska du inte utgå ifrån att alla finner det lätt eller att det är allas väg.
• Överdriv heller inte korsvägsandaktens betydelse eller någon annan katolsk fromhetsform t.ex. rosenkransen, tillbedjan av det allra heligaste sakramentet, bara för att det har en speciell betydelse för dig.
• Presentera inte din katekumen/kandidat för alla aspekter i katolska kyrkans tro och liv – du blir aldrig färdig med det.