Vad är vuxenkatekumenatet? 

I vår tid finns en växande skara odöpta vuxna som vill bli medlemmar i vår kyrka.) Den väg som kyrkan erbjuder är den väg, eller rättare sagt den ordning som, återupprättades efter Andra Vatikankonciliet 1972 i ”Ordo Initiationis Christianae Adultorum” (OICA) på svenska ”Ordning för vuxna människors kristna initiation” (Katolska kyrkans katekes 1232). Att de fornkristna initiationsriterna skulle återupprättas beslöt man på Andra Vatikankonciliet (Sacrosanctum Concilium 64-66, Ad Gentes 13-14,). 

Denna väg är en process som indelas i fyra olika perioder där övergången mellan varje period markeras genom ett liturgiskt steg inom mässans ram. I många länder går denna ordning och process under olika namn ”Erwachsenkatekumenat” i Tyskland, ”Adult catechumenate” i Anglikanska kyrkan i England, RCIA (Rite of Christian Initiation for Adults) i den engelsktalande katolska världen, ”Baptismal catechumenate” eller som i Sverige i Svenska kyrkan och även ibland i katolska kyrkan, under namnet ”Vuxenkatekumenatet”. I det följande används förkortningen OICA (Ordo Initiationis Christianae Adultorum).

Grundläggande för vad OICA är sägs i ”Ad gentes ”(14) Missionsdekretet från Andra Vatikankonciliet:

”Katekumenatet innebär inte enbart en utläggning av bud och dogmer utan en inövning i hela det kristna livet och en så lång lärotid som behövs för att de som undervisas skall bli förenade med Kristus, sin mästare. Katekumenerna måste således på lämpligt sätt invigas i frälsningsmysteriet och övas i en livsföring i överensstämmelse med evangeliet.Genom heliga ceremoinier som med viss intervall följer på varandra  skall de ska föras in i Guds folks liv i tron, i liturgin och i kärleken… …Denna initiation i det kristna livet genom  katekumenatet skall dock inte bara vara en angelägenhet  för kateketerna och prästerna utan för hela den troende församlingen och alldeles särskilt för faddrarna. Redan från början skall katekumenerna känna att de tillhör Guds folk. Och liksom kyrkans liv är ett apostoliskt liv, skall katekumenerna genom att vittna i sitt liv och genom att bekänna sin tro också lära sig att ivrigt bidra till evangeliets spridning och kyrkans uppbyggande”.

”Allmänna direktoriet för Katekes ” (DCG)1997 säger att OICA är modellen för all katekes och därför ska inspirera alla former av katekes, för barn, ungdomar och vuxna (DCG 59,68). Något som nu debatteras flitigt och har börjat praktiseras i Europa.

Sedan 8 år tillbaka har OICA praktiserats i S:ta Eugenia församling i Stockholm. Sedan ca. 13 år tillbaka i den katolska församlingen i Roskilde. Dessa är de enda församlingarna i Norden som försöker praktisera OICA fullt ut.

Vad säger erfarenheterna av att ha jobbat med OICA? Vilka särdrag kan vi urskilja i OICA? Varför skulle det vara bra för vårt sammanhang?

Att hela människan engageras – lärlingaskap  (apprenticeship)

Undervisningen engagerar hela personens liv. Katekumenatstiden kan vara allt från ca. ett år eller längre. OICA kan ses som dopriten för barn utdragen under en längre tid. Syftet är att varje person ska kunna förberedas på ett så bra sätt som möjligt. Den enskilde får tillfälle att låta sin egen livshistoria möta den kristna tron och livsformen, i församlingsliv och undervisning – så att hon alltmer kan förbinda sitt liv med och upptäcka Kristus i sitt eget liv.  Här spelar faddrarna en viktig roll och hela katekumengruppen. De olika perioderna och de liturgiska stegen är en hjälp för den enskilde att ta steg på trons väg – men alltid i sin egen väg. Varje individs unika väg ska respekteras. OICA processen är en inövning i det kristna livet och församlingen – Den enskilde ska få tid att tänka, be, reflektera för att införliva tron i sitt eget liv – för att kunna leva tron. Katekumenatstiden är ett lärlingaskap där faddern och alla troende i församlingen spelar en viktig roll i att lära ut hur man lever ett kristet liv genom vittnesbörd (se vidare "Evangeli Nuntiandi" Paulus VI "Om evangelisation i världen idag").

Det medvetna personliga ställningstagandet

I våra länder och ni vår tid – så föds vi inte in i en kristen eller katolsk kristen kultur. I våra länder är det kristna arvet inte längre en självklarhet. Evangeliet blir därför ett erbjudande bland andra som man måste ta ställning till. Det medvetna, personliga ställningstagandet blir avgörande och betydelsefullt  - för den enskilde som närmar sig tron stegvis genom liturgiska steg i församlingens mitt (inom mässans ram) – samtidigt som det blir starkt vittnesbörd för hela församlingen om dopets betydelse och allas vårt uppdrag genom dopet.

Den enskilde får redan på ett tidigt stadium en fadder som följer katekumenen under hela processen. Faddern fungeras som ett stöd, en dialogpartner och som ett vittne om hur man lever sin tro i vardagen. Faddern är också den direkta länken till församlingen som helhet.

Församlingen undervisar - participatorisk och inte privatiserad undervisning

Genom att förberedelsen är utdragen under en lång tid – där även faddrarna är med under hela tiden inlemmas katekumenen långsamt i församlingen. Genom de liturgiska stegen i församlingens mitt blir församlingen medveten om katekumenen och buren av församlingens omsorg och böner. Undervisningen blir inte längre något enskilt mellan prästen och katekumenen. Församlingen är den primära kontexten för undervisningen. Detta utmanar en för oss långvarig vana.

Katekumenerna är en gåva till församlingen – de förnyar församlingen

Hela församlingen utmanas också  av katekumenerna – de lämnar ett starkt vittnesbörd om dopet och medvetandegör för de andra i församlingen om dopets uppdrag – inte minst under fastan och påskvigilian då vuxendop och doplöftenas förnyelse firas. Katekumenerna är en gåva till församlingen – församlingen väcks och kan förnyas genom de nya som kommer. Församlingen kan glädjas att människor kommer – ett vittnesbörd om att församlingen är helig.

Liturgi och katekes

Genom OICA processen understryks mässans undervisande karaktär – både för katekumenen och församlingen. En undervisning genom ord och handling, riter och symboler. Något som undervisar människans alla dimensioner och talar till alla sinnen.

Om man praktiserar utsändningen av katekumenerna efter Ordets liturgi betonas också ”Ordets bord”. Det är en av erfarenheterna inte minst under fastan med årgång A:s evangelietexter – att undervisning utifrån lektionariet i katekumengruppen på ett djupgående sätt tillsammans med de stödjande ”Scrutinerna” ger en koppling mellan bibeln och liturgin på ett djupgående sätt. Detta blir ännu tydligare om man praktiserar utsändning av katekumenerna innan Eukaristins liturgi.

Lokalkyrkan blir synlig genom biskopen – biskopens roll betonas och förtydligas

Genom biskopens (Kristi apostoliska ämbete i dess fullhet) roll som enande i stiftet och som ytterst ansvarig för katekesen och speciellt för de vuxnas initiation kan lokalkyrkans identitet förstärkas – liksom förbindelsen med världskyrkan. För den enskilde katekumenen är det ett viktigt ögonblick att på första söndagen i fastan få admissionen till initiationssakramenten om möjligt direkt av biskopen i domkyrkan. Detta har under flera år praktiserats i Danmark. Den personliga kontakten med biskopen är mycket viktig för en tydligare medvetenhet om tillhörigheten till stiftet.

I Danmark har man liksom i Tyskland, Frankrike, Ungern, Italien, England, USA anpassat riterna så att även redan döpta från andra konfessioner (konvertiter), samt redan katolskt döpta men inaktiva och som vill börja praktisera på nytt, kan vara med i katekumenatsprocessen.

Katolska Utskottet för Evangelisation 2008